- Det där fÃ¥ret kan prata, hörde jag frÃ¥n baksätet imorse, pÃ¥ väg till dagis och jobbet. Min tre-Ã¥riga dotter satt och betraktade sin omgivning och fick syn pÃ¥ Tele2:s nya kampanj, ”Talk is sheep” eller ”Talk is cheap” eller vad det nu är.

Kampanjen verkar ha delat reklam-Sverige (en härlig liten ankdamm i ankdammen) i tvÃ¥ läger. Det ena lägret gillar den sÃ¥där, det andra inte alls. BÃ¥da läger är dock rörande ense om tvÃ¥ saker: 1. Small Bill och Big Bill var bättre. 2. Tele2 borde inte positionera sig som ”billigast” när det finns andra aktörer som är det.

- Det kan prata jättemycket och det är jätteroligt! sa min dotter. Och pratade på en stund om det.

Har hon lagt märke till fÃ¥ret har hon snappat upp Tele2-logotypen, även om hon ännu inte förstÃ¥r den eller kan relatera till den. Hon kan inte läsa och lärde sig prata för bara nÃ¥got Ã¥r sedan men har alltsÃ¥ redan nu en ”brand awareness”.

Min make, som liksom dottern inte heller är i reklambranschen, spontankommenterade fÃ¥ret vid en annan biltur häromdagen. Han tyckte det ”var kul pÃ¥ nÃ¥t konstigt sätt”. Inom nÃ¥gra Ã¥r är dottern själv en telefonikonsument. Ska bli intressant att se vad hon kommer att välja (eller vi Ã¥t henne, för den delen).

Det här är det konstiga med reklam: Även det som vi ”proffs” inte gillar eller tycker är ”rätt” kan ha en enorm genomslagskraft. Att Tele2-kampanjen lyckats mÃ¥ste jag tro efter dessa spontana reaktioner jag fÃ¥tt frÃ¥n tvÃ¥ sÃ¥ vitt skilda representanter av populationen. Oavsett om de lärde tvista huruvida den är billig eller fÃ¥rskallig eller bÃ¥de och.