Skip to main content
Varumärken/Marknadsföring

Lever byråbranschen som den lär?

Har du tänkt på att reklambyråer generellt är usla på att positionera sig själva? Jag gjorde ett snabbt nedslag i några av landets största och mest framgångsrika byråers hemsidor för att se vilket särskiljande budskap de förmedlar till potentiella uppdragsgivare.

Sveriges största byrå, Lowe Brindfors, verkar tycka att jobben får tala för byrån. På deras hemsida möts du av idel reklamalster samt en text om 100-wattaren, i vilken byrån bl.a. berättar att de i den senaste tävlingen erhöll flest watt av alla (närmare bestämt 475).

Forsman & Bodenfors bygger (fortfarande!!!) på sin nya hemsida, men under tiden kan du få se heltäckningsmattan på deras nya kontor.

Storåkers McCann anser sig vara bättre än alla andra eftersom deras ”…bästa gren är att kombinera strategi och kreativitet för att skapa starka koncept, idéer som fungerar i alla möten mellan våra kunder och deras kunder, i alla kanaler”.

Åkestam Holsts hemsida möts du, under fliken ”om byrån”, av rubriken ”Håll det enkelt”. Därefter presenterar de många (och faktiskt några rätt så starka) argument, men konkluderar själva med ”Låter det rörigt?”.

Kollegorna på Hilanders anser sig vara unika genom att de ”gör reklam som gör affärer”.

Ehrenstråhle BBDO gör åtminstone ett försök till positionering, om du väljer att navigera in på avsnittet ”om oss”. Där står nämligen att de är ”Nordens mest utpräglade B2B-byrå”.

Vad är då slutsatsen? Att positionering så som den lärs ut av reklambyråerna av någon besynnerlig anledning inte går att tillämpa inom reklambranschen? Eller att om man är störst eller mest framgångsrik behövs inga särskiljande budskap? Eller är kanske bristen på tydlig positionering helt enkelt bara ännu en variant av ”skomakarungar går barfota” — d.v.s. att branschen inte orkar eller hinner ta tag i sin egen kommunikation?

Oavsett orsak kan jag tycka att det borde vara svårt att, med bibehållen trovärdighet, betona vikten av stark och särskiljande positionering för uppdragsgivarna, om man själv inte anser sig behöva det.