Helsingborgs Dagblad skriver insiktsfullt om varumärket Henrik Larsson, mannen som dominerat svensk fotboll under så många år. Ett tecken om något på hans storhet är att tillochmed mina brasilianska (=fotbollstokiga) vänner talar om honom med vördnad.
Varför är allt Henke gör så intressant? Jo, han har lyckats skapa en mystisk aura kring sin person. Dessutom är han ett hygglo. Sportjournalister är ett stingsligt släkte som inte gillar när idrottarna svarar undvikande, ironiskt eller inte alls på deras insiktsfulla och väl förberedda frågor: “Hur känns det?” är en klassiker i genren.
Så mystik är, om man lyckas med det, en riktig varumärkes-booster. I synnerhet eftersom den rådande trenden är att fläka ut så mycket som möjligt och gå till så många ytterligheter man bara kan i så många kanaler det bara går. Det finns, som bekant, även fotbollspelare i den klassen.
Då är det spännande med någon som väcker nyfikenheten.
Men till skillnad från politiska journalister som inte vågar skriva att exempelvis Tomas Bodström är en notorisk kvinnojägare (=sant!) för då hamnar de i kylan och får inga nyheter så drar sig sportjournalisterna inte för att skriva vad de tycker när de surnar till. Henke Larsson lär vara en tråkmåns.
Precis vad jag misstänkte – för hur många mystiska män har jag inte träffat som vid en närmare granskning visat sig vara urtrista och självupptagna? Och Coca-Cola är faktiskt inte mer än kulört sockervatten och Nike gör inte de bästa skorna. Faktiskt.
