Skip to main content
Kommunikation/Reklam

Särskrivning och webbens makt

Häromdagen gick jag med i Facebook-gruppen Sluta särskriv! Jag brukar hoppa över alla grupper och applikationer på Facebook men just detta ämne ligger mig varmt om hjärtat. Närmare 26 000 personer känner samma sak. Klickade runt lite och insåg snabbt att en massrörelse gått mig totalt förbi.

I slutet av 1990-talet startade ett gäng anti-särskrivningsaktivister gruppen Skrivihop. Snart gjorde de den hemmasnickrade “hemsidan” (som det hette på den tiden) www.skrivihop.nu – den lades ner för fem år sedan men finns kvar i Web Archives, klicka här för att komma till Skrivihop-sajten.

Inte sällan är mina reklamkollegor ansvariga för allvarliga särskrivningsfel. Minns du till exempel att du förr hade Strö socker i kaffet? Typograferat på två rader, se bild:

Strösocker

Socker finns i var mans hem. IKEA-möbler och produkter från exempelvis Findus och Nestlé likaså. Alla med särskrivna produktnamn. Men gruppen hade många aktioner, uppvaktade myndigheter och företagens marknadsavdelningar, sålde t-shirts, satte upp små dekaler som varnade för särskrivning etc. Traditionella media hakade på och till slut blev de så uppmärksammade att de inte kunde ignoreras – skyltar och förpackningar byttes ut för att nämna några av framgångarna. Till sist blev det tydligen lite för mycket. I september 2003 lades sajten ned.

Såhär skrev man om den intressanta resan:

“URSÄKTA RÖRAN – VI LÄGGER NER!

Vi trodde att man kunde kämpa mot särskrivningar. Bara.
Det kunde man inte. Man var också tvungen att kämpa mot drygpåsar som hellre använder språket som stövel att sparka neråt med, än som medel att kommunicera och uttrycka sig. Vi ville sparka uppåt. Mot särskrivningar. Bara.

Vi som startade och skötte alltihop har själva genomgått en resa från språktalibanwannabear till språkliberaler. Det har varit en intressant resa med många lärdomar. Skrivihop.nu vill tacka alla som följde med. Må ni fortsätta att sparka uppåt, med ny avsändare men kanske med ännu större frenesi.

Vi har haft drygt 26000 medlemmar,över 30.000 inlägg i forumen, sålt hundratusentals klisterlappar och tusen t-shirts. Vi växte på tre år om många av våra riksdagspartier i antal, intervjuades i så gott som samtliga riksmedia (DN, Sydsvenskan, Göteborgsposten, Metro, Dagen, Flashback, P1, P3, P4) och massor av lokalmedia, utsågs av Internetworld till en av Sveriges bästa sajter 2003 (lite bättre än Kent, obetydligt sämre än Expressen) och blev länkade till av Sveriges riksdag. Lärarförbund tipsade sina medlemmar om oss, och lärare tipsade sina elever om oss.

Våra medlemmar var augustprisvinnare, VM-sprintrar, hela kulturredaktioner, robinsondeltagare, riksdagsledamöter och andra helt vanliga människor. Sockerbolag och mässhallar har ändrat på sig och “skrivihop.nu” har blivit en uppmaning över hela Sverige.
Kort sagt; vi vann.

En sagolik resa.
Och nu är den slut. Resten klarar ni själva.
Att skrivihop lagt ned betyder givetvis inte att särskrivningar upphört att vara ett onödigt otyg. Men vi är less på språkpoliserna, och på en punkt fick våra många belackare rätt: det finns faktiskt viktigare saker här i livet.”

Okej, det här är varken det första eller det enda exemplet på webbens makt. Men det är ett bra exempel. Det som började som en idé sprunget ur, nu gissar jag lite, studentikost och ungdomligt patos men med en verklig irritation i botten växte till något mycket, mycket större. Och det utan någon annan insats än tid från de ansvariga. Arkivsidan är väl värd ett besök, där finns massor av roliga exempel på särskrivingar och bilder att fnissa åt.

Det här var förstås innan Facebooks tid – webben var kanske vildare förr… Men glädjande nog kommer konkreta resultat av Facebook-gruppens arbete också. I förra veckan (14 november) bytte Malmömässan namn från Kongress- och Mäss Center till Kongress- och Mässcenter tack vare påtryckningar:

Malmömässan

Så lägg nu en bit socker i din kaffekopp, rör om och begrunda vilken betydelse dessa tendenser har för dig, för samhällsutvecklingen och varför inte för affärerna…

Själv kommer jag att fortsätta kampen mot särskrivningar till den dag då lapparna som barnen får med sig hem från lärarna är befriade från detta onödiga otyg.