De traditionella flygbolagen för en tuff kamp mot en svärm nya aktörer på marknaden. Bolag som Ryanair och easyJet, och här i Norden Norwegian, växer snabbt med ett enkelt erbjudande – vi är billigare. Och med tanke på bolagens tillväxt attraherar detta erbjudande en stor marknad.
SAS och andra traditionella flygbolag har en kostnadsstruktur som gör det svårt att konkurrera med pris som argument. Som exempel flyger Norwegian nästan hälften så många passagerare som SAS, men har bara en tiondel av antalet anställda. Med denna strukturella uppförsbacke är det anmärkningsvärt hur SAS och andra traditionella flygbolag positioneringsmässigt krattar manegen för de nya bolagen.
De nya bolagens position är självklart “lägst pris”. De arbetar hårt med att muta in positionen genom att t ex konstant släppa biljetter till fantastiska priser (som att kunna flyga för 99 kr till London) och deras verbalt duktiga ledare trumpetar ständigt ut att “nu sänker vi priset ytterligare”. Och i denna lågpris-storm förvånas man gång på gång av att SAS gör allt för att hjälpa till. I alla intervjuer med SAS ledning refererar den gång efter gång till de nya bolagen som “low-cost airlines” och verkar inte inse att varje gång man sätter likhetstecken mellan “low-cost” och konkurrenterna så stärker man deras position. Ungefär som att sponsra dem genom att sätta in en annons “Hallå! Söker du riktigt billiga biljetter ska du inte komma till oss”.
Så, istället för bidra till att etablera “low-cost airlines” som en (attraktiv) kategori för konkurrenterna, varför inte börja referera till dem som “low-service airlines” eller “low-quality airlines”. Det finns garanterat många fler kunder som väljer bort dålig service eller låg kvalitet, än kunder som inte vill ha ett lågt pris.
