Dagens Industri publicerade för en tid sedan en artikel om vad det kostar Sverige att inte utnyttja kompetensen hos nyinflyttade svenskar. Summan de kom fram till var 34 miljarder. Eller, som Björn Wahlström en gång tvingade Götabankens ekonomer att beskriva förlusterna för att tydliggöra omfattningen, 34 000 000 000 kronor.
Tänk vad Sverige skulle kunna göra för dessa pengar. Våra barn kunde få bättre mat i skolan. Vi kunde se till att alla fick den sjuk- och tandvård de behöver. Vi hade haft råd med ett mer generöst pensionssystem.
För att inte tala om de konkurrensfördelar svenskt näringsliv skulle få.
Det är med viss fascination jag konstaterar att en stor del av Sverige inte vill. Att vissa bakåtsträvare tillochmed tar sig tiden att anmäla företag som Pyramid för “omvänd diskriminering” efter att vi konstaterat att om två arbetssökande har samma kompetens så anställer vi hellre den som inte är svensk.
Idag är Pyramid en smältdegel av kulturer, med medarbetare från olika länder. Det pratas minst lika mycket engelska vid frukostbordet som svenska. Det är spännande och inspirerande.
Och säkert ett skäl till att det affärsmässigt går riktigt bra för oss.
