I somras hade jag en filosofisk diskussion med en av Sveriges bästa tennisspelare genom tiderna. Vi konstaterade att Sverige numera har en spelare bland de hundra bästa i världen (och sedan ingen på ytterligare drygt 200 placeringar) medan Kazakstan har fyra spelare rankade bland världens hundra bästa. Hur kan det komma sig när Sverige har mångfalt antal tennisanläggningar, tränare och spelare?
Svaret är självklart viljan. Viljan att vinna och bli någonting. Att bli bäst i världen. Och vara beredd på de uppoffringar det innebär. Den som verkligen vill har det bränsle som krävs för extraordinära insatser. Det gäller sport likväl som all affärsverksamhet som är konkurrensutsatt.
Redan idag möter västerländska företag tuff konkurrens från t ex Indien och Kina. Och den kommer bara att bli värre. Inte bara pga storleksrelationen oss emellan (som bara den är skrämmande), utan framför allt den enorma viljan att utvecklas som finns i dessa länder. Viljan att bli något, att lyckas. Och utvecklingen sker varje dag i rasande takt.
I det senaste numret av Veckans Affärer konstaterade Börje Eklund oerhört sant:
“När jag var liten skrattade vi alla åt japanska bilar.
Det gör ingen idag.
För 10 år sedan skrattade alla åt koreanska bilar.
Det gör ingen idag.
Idag skrattar vi alla åt kinesiska bilar…
Konklusionen är enkel. Bara om vi inser hur den nya världen fungerar, och vad som krävs för att lyckas kan vi själva att bli bättre. Och överleva på sikt.
