eller ”Hur du kraschlandar i hala formuleringar”
I en alternativ karriär i ett alternativt liv ska jag ta anställning på Konsumentverket, där verkar man kunna få hur många skratt som helst på betald arbetstid. Nu senast har en handläggare jag avundas fått ta del av Nordic Air Swedens tilltag; att på prime time, skarpt webbutrymme förklara sig vara ”a full service airline operating a fleet of modern Airbus A320 aircraft” på bland annat den svenska marknaden.
Som någorlunda flitig flygresenär inom riket tänker jag ”gott, lite konkurrens har ingen dött av”, fast jag naturligtvis vet att så är fallet, och välkomnar tillskottet inom svensk flygtrafik.
Men åter till handläggaren och skrattet jag avundas. Nordic Air Sweden visar sig nämligen inte bara sakna operativ licens, gänget har heller inte några flygplan att erbjuda sittplats i för sina passagerare. Den lustigt olustiga implikationen är att de därför i juridisk mening omöjligen, eller åtminstone djupt lagvidrigt, kan påstå sig vara ett flygbolag. Som en brandman utan slang, en kock utan kök eller en reklamarbetare utan scarf – ja, ni fattar.
Som sagt, gratis fniss på jobbet.
Nu har jag det ändå ganska bra i denna karriär i detta liv, för som obotlig kommunikationsromantiker och språkpetare gläds jag åt formuleringsfinessen hos konkurrenten Kullaflyg. De äger inte heller egna flygplan utan låter Braathens operera flygtrafiken, men här har man valt att vara ärliga med sakernas tillstånd. Och landar med van navigeringskänsla hem hela rasket med de raka budskapen ”monopol är aldrig bra”, ”Kullaflyg säljer inte flygstolar” och ”med tuff konkurrens ser [vi] till att flyget…blir effektivt med låga priser och bra tidtabell.”
Krångligare än så behöver det inte vara.
Så mitt råd till Nordic Air Sweden blir att sluta slarva med av-isningen. För hala formuleringar resulterar alltid i kraschlandningar förr eller senare.
