Du känner igen resonemanget. Din byrå serverar det med ett leende, säker på sitt oemotståndliga digitala erbjudande: ”Du betalar bara för att nå din huvudmålgrupp, din marknadsföring blir galet effektiv, du kan mäta allt och blir hjälte i din organisation.”. Jag pratar om det där alla pratar om. Marketing automation, personalisering, retargeting – begreppen är många och snåriga. Att bli så sylvasst riktad och personlig i sin marknadsföring att den i princip inte längre kan kallas marknadsföring. Snarare ett samtal. Med teknikens hjälp kan vi veta exakt vem vi pratar med och den personens egenskaper och intressen ner på skostorleksnivå. ”Himmelrike, äntligen är du här.”, tänker du som marknadsförare.
Men vänta lite. Om det låter för bra för att vara sant är det sannolikt det, är det inte så det heter? Låt oss titta närmare på fenomenet. Vad händer om jag bara pratar med min huvudmålgrupp? Om ingen annan känner till mig, vad jag gör eller hur jag gör det? Ett exempel: Jag säljer dyra skor, de kostar långt mer än deras produktegenskaper kan motivera, låt oss säga 40 miljoner svenska kronor. Jag har identifierat fyra (dåraktiga) personer på min marknad som potentiella kunder. Med teknikens hjälp kommunicerar jag med endast dessa fyra personer. Jag dränker dem i attraktiva marknadsbudskap och vassa kampanjer, riktat och personaliserat via digitala kanaler.
I mogna branscher finns det generellt utrymme för några enstaka procents prispremium baserat på produktegenskaper. Så för att motivera vårt gigantiska prispremium på 40 miljoner minus ett par tusenlappar behöver vi emotionella egenskaper – alltså varumärkesvärden. Inom lyxkonsumtion, vilket ett köp som detta väl får anses vara, är det oftast status som driver köp. En köpare av ett par skor för 40 miljoner kronor köper status och prestige för runt 39 998 000 kronor och skor för 2 000 kronor.
Så hur väl fungerar taktiken med riktad, personaliserad kommunikation till de fyra personer som ingår i min huvudmålgrupp här? Vilken prestige ger det dem att köpa ett par skor som ingen annan människa i världen utom de själva känner till? Människor köper inte produkter och tjänster, de köper en bild av sig själv. Med varje köpbeslut finns en önskan att berätta berättelsen om det egna jaget. Och den berättelsen tappar helt mening om man är den enda som känner till den. Då blir köparen av ett par skor för 40 miljoner kronor bara fullständigt från vettet dum i huvudet.
Om du som marknadsförare vill sälja dina produkter och tjänster på någonting annat än produktegenskaper – och det vill du naturligtvis – behöver du alltså vara känd hos en tillräckligt bred grupp människor, så att din huvudmålgrupps berättelse blir begriplig. Jämför ”Vad är det där för opraktisk, liten bil du kör omkring i?” med ”En Porsche 911, wow, får jag provköra?”.
Awareness är (fortfarande) det nya svarta. Att vara för smal är lika dumt inom marknadsföring som i det fysiska livet. Till slut försvinner man. Och man fryser på vägen.
