Author Archive for: Mats Ronne

The medium is (not right for) your message

24 Apr
24 april, 2017

debatt_mats_ronne-_the_medium_is_not

Marshall McLuhans berömda fras ”The Medium is the Message” verkar ha fått ny innebörd den senaste tiden. McLuhans ursprungstes handlade om att medier påverkar samhället oavsett innehåll, men nu har fokus flyttat till att innehållet och miljön i olika mediekanaler blivit en allt viktigare fråga för många stora annonsörer och hur deras varumärken uppfattas.

En effekt av den ökade betydelsen av programmatiska annonsköp är att en del annonsörer fått se sina annonser i mindre önskvärda digitala mediemiljöer. När jag började i branschen handlade diskussionerna inom det här området mest om ifall en annonsörs varumärke påverkades negativt av att synas i bredare och mer sensationslystna tidningar som Aftonbladet och Expressen, jämfört med att annonsera i den seriösa morgonpressen (vilket därmed också sätter en tydlig dateringsmarkör på mig). Men idag, med digitala kanaler som inte bara innehåller ”fake news” utan ofta även också främlingsfientligt, rasistiskt eller extremistiskt innehåll, börjar allt fler annonsörer och deras byråer ställa krav på kvalitetskontroll av innehållet på de sajter som deras annonser ska synas på.

Ett av de första initiativen inom det här området var ”Stop Funding Hate” i Storbritannien i höstas. Kampanjen var ett privat initiativ som startades som en reaktion på tonen och främlingsfientligheten i dagstidningarna the Sun, Daily Mail och Daily Express i samband med folkomröstningen om utträdet ur EU, och som uppmanade annonsörer att välja bort dessa tre titlar i medieplanerna. En av de första större annonsörerna som valde att följa bojkotten var Lego. Kampanjen skapade diskussioner i media som dessa inlägg här och här men däremot var det få företag som flyttade sina annonser.

Men när the Times startade en artikelserie om hur stora och kända engelska annonsörer syns i digitala kanaler som stödjer IS (till exempel Mercedes-Benz och Jaguar), al-Shabaab (Sandals Resorts) eller är öppet antisemitiska (Sony) fick det en annan effekt. Eftersom det redan tidigare funnits en debatt om effekterna av programmatisk annonsering, bristerna systemet har och hur annonsörer inte alltid har koll, fick the Times artiklar betydligt större genomslag, framför allt när det visade sig att det inte bara var några enstaka misstag utan en vanligt förekommande situation. På någon vecka hade över 250 stora annonsörer dragit bort sina annonser från YouTube, inte bara i UK utan även i till exempel USA och Australien. Andra medier, både tv och print som såg sin chans att ta tillbaka annonspengar från (främst) Google/YouTube var inte sena att hänga på, även i Sverige. Samma sak med en del teknikleverantörer. Helt plötsligt började delar av annonsmarknaden ifrågasätta om YouTube verkligen var en tv-kanal, fast i nyare och digital form, vilket varit det budskap Google försökt etablera. Händelserna fick även Google att agera, både globalt och i många länder, inte minst i Sverige. Och när Googles Europachef Matt Brittin talade på en stor marknadsföringskonferens för någon vecka sedan var frågan om hur Google skulle hantera problemet ett huvudämne. En påtaglig förändring är till exempel att YouTube nu enbart kommer att visa annonser på kanaler som har minst 10 000 visningar, för att undvika problemet att hinna granska alla mindre YouTube-kanaler som eventuellt skulle kunna innehålla tveksamt videomaterial.

Det är naturligtvis för tidigt att dra någon slutsats om detta har skapat en bestående förändring i annonsörernas mediebeteende. En del menar att även om Alphabet, Googles och YouTubes moderbolag, tappade fyra procent i börsvärde efter det att annonsörer börjat lämna så bör effekten för Google trots allt vara rätt begränsad. Å andra sidan så följdes bojkotten mot YouTube av en liknande effekt för Fox News och deras stjärna Bill O’Reilly. När det blev känt att han anklagats för sexuella trakasserier av flera kvinnor (och betalat $ 13 miljoner i ersättning för detta) började flera stora annonsörer, med Mercedes-Benz i spetsen, att boka av sina reklamspottar i showen ”the O’Reilly Factor” på Fox News.

Det finns två stora skillnader idag mot diskussionen förr om huruvida annonsering i Expressen och Aftonbladet var lika bra för varumärket som att gå i morgontidningar. Den första är att kvalitetsskillnaden i medieinnehåll är betydligt större idag, och samtidigt är tillgängligheten större. Även om kvällstidningar – och deras digitala produkter – har ett annat tempo och fokus än morgontidningar, finns det knappast någon idag som ifrågasätter deras journalistiska ambitioner och roll i mediesamhället. Däremot finns det en uppsjö av såväl ”fake news”-baserade som främlingsfientliga, rasistiska, extremistiska eller på annat sätt tveksamma produkter, sett ur både ett journalistiskt och annonsmiljömässigt perspektiv. Dessutom finns fortfarande den grundläggande frågan om vad annonsörerna egentligen betalar för, även i medier som upplevs som stora och seriösa. Och även med en egen filterbubbla som styr vad jag förväntas vara intresserad av, är det rätt lätt för de flesta att hamna i situationer där man även blir serverad innehåll från mer tveksamma mediekanaler.

Den andra faktorn är att vi idag tenderar att reagera mycket snabbare när vi upplever att företag beter sig fel, och dessutom har betydligt effektivare verktyg för att få genomslag för detta. Ibland kan kritikstormen vara självförvållad, vilket företag som Audi och Pepsi har fått känna på nyligen. Samtidigt finns det också fog att hävda att även kritiken som handlar om i vilka kanaler ens annonser visas är ett självförvållat problem, där jakten på billiga exponeringar blivit viktigare än kontrollen över var dessa exponeringar sker.

Frågan är då om det är ett verkligt problem, eller något som främst blir en mediestorm inom branschen. En hel del studier har visat att etik och hållbarhet är en begränsad säljdrivare när det gäller att styra hur konsumenten väljer. Varumärken med tydligt syfte verkar heller inte vara mer framgångsrika. Å andra sidan är det kanske fel referensram att fråga om etik och hållbarhet gör ditt varumärke mer attraktivt, utan snarare bör det ses som en hygienfaktor: lever du inte upp till relevanta krav på etik, hållbarhet och medmänsklighet kommer allt fler kunder att välja bort dig till förmån för någon annan. Inte minst gäller detta inom rekrytering och HR, där allt färre vill jobba i företag med tvivelaktigt rykte. Samtidigt är anställda i välskötta, hållbara företag med god etik 55 procent nöjdare än de som arbetade i företag med dåliga omdömen inom dessa områden. Och att frågan om god etik, som går utöver det som lagstiftningen stipulerar, och vilken påverkan detta har på företagets affärer visas väl inte minst av att United tappade närmare $ 1 miljard dollar i börsvärde nyligen efter den katastrofala publicitet de fick när en passagerare avhystes med våld från ett överbokat plan. Så egentligen är lösningen rätt självklar: gör om och gör rätt.

Mats Rönne
Mätexpert och fd. styrelseordförande Sveriges Annonsörer
mats.ronne@gmail.com

mats@pyramid.se

Publicerad i Sveriges Annonsörer, 2017-04-18

Reklamen som samhällsbyggare

13 Mar
13 mars, 2017

mats_debatt_mars_2017

Jag vet inte hur mycket revisionsbyrån Deloitte egentligen kan om reklam. I likhet med de andra stora globala konsultföretagen har man byggt upp en omfattande verksamhet inom marknadsstrategi och liknande discipliner, så det finns säkert en mängd synnerligen kompetenta människor där med både breda och djupa kunskaper om marknadsföring och kommunikation.

Men i min värld är Deloittes, liksom de övriga stora revisionsbyråerna, först och främst företag som är duktiga på att analysera bokföring och tolka kostnader och intäkter. Och i just det här fallet tycker jag att det är en styrka. För någon månad sedan kom nämligen deras rapport, gjord på uppdrag av WFA, the World Federation of Advertisers, om vilka effekter reklambranschen har för den ekonomiska utvecklingen Europa. Och även om det, med tanke på uppdragsgivaren, självklart är en partsinlaga så bidrar revisorsstämplen på rapporten till att göra den mer gedigen och trovärdig. Studien gjordes förutom i EU även i Australien, Kanada, Japan och Korea, och bygger på Deloittes tidigare studier av reklamens samhällsekonomiska effekter i UK. Jag skrev om den studien för några år sedan under rubriken ”Zlatan, F&B och halva statsbudgeten” (men du får scrolla ner i bit för att hitta inlägget), och det mesta som gällde då gäller fortfarande.

Av någon anledning verkar det som att innehållet i WFA:s rapport försvann i nyhetsflödet (kanske ännu en sak att skylla på USA:s president), så låt mig bara sammanfatta de tre nyckelpunkterna:

  1. Varje krona som investeras i reklam bidrar med sju kronor till samhällsekonomin. Eller för att sätta det som totalbelopp: reklammarknaden i EU omsatte drygt € 92 miljarder 2014, och bidrog samtidigt med € 643 miljarder till bruttonationalprodukten i EU. Det motsvarar ungefär knappt fem procent av EU:s totala BNP. Omsatt till svenska siffror får vi en reklammarknad 2015 (det senaste året med fullständig redovisning) på drygt 68,3 miljarder kronor enligt IRM:s stora reklamkaka. Och multiplicerat med faktor sju skapar vi inom branschen således ett ekonomiskt värde motsvarande 478 miljarder kronor. Eller för att sätta det i perspektiv, ett värde som är nästan hälften av statens totala omkostnader 2017.
  2. Reklambranschen genererar 5,8 miljoner arbetstillfällen inom EU, vilket motsvarar 2,6 procent av all sysselsättning. Men det är bara 1/6 av dessa jobb som är inom det vi räknar som reklambranschen, det vill säga byråer, produktionsbolag och liknande, och ytterligare tio procent inom mediavärlden (som ju till stor del finansieras av reklam). Den största effekten, eller ¾ av alla arbetstillfällen, skapas tack vare de ekonomiska effekter som reklamen skapar för uppdragsgivarna i form av värdeskapande och försäljningstillväxt.
  3. Reklambranschen är en förutsättning för ett fungerande medieutbud. Även med public service-media av olika slag är reklam en förutsättning för ett brett och mångfacetterat medieutbud, eftersom reklamen står för en stor del av intäkterna som krävs för innehållsproduktion och distribution. I dagens ”fake news”-debatt är det värt att hålla detta i minnet.

Går man in i rapporten finns det även en del djupare insikter, som till exempel:

  • Ju lägre andel som reklaminvesteringarna har av den totala BNP-volymen, desto högre är multiplikator-effekten. I UK och Japan, där reklaminvesteringarna representerar cirka 0,8 procent av BNP, är multiplikator-effekten cirka sex, medan i Frankrike och Ungern, med reklaminvesteringar på strax under 0,6 procent, ligger multiplikatorvärdet runt åtta. Skillnaderna beror på många faktorer som till exempel olika medielandskap och olika fördelning mellan branscher i de nationella ekonomierna, där vissa branscher är mer reklamintensiva än andra.
  • Det finns ett intressant resonemang om de ackumulerade multiplikatoreffekterna. Reklam har ju både kortsiktiga och långsiktiga effekter, och de långsiktiga ackumulerar värde över tid, viket gör att vissa studier menar att det samlade långsiktiga multiplikatorvärdet ligger ungefär dubbelt så högt.

Vill man inte läsa hela WFA-rapporten finns det andra källor med liknande samhällsekonomiska resonemang. Nyligen publicerade exempelvis engelska Advertising Association en serie rapporter som diskuterar olika fundamentala frågor om hur reklam påverkar samhället. I en tid när reklamens roll allt oftare ifrågasätts, och där allt fler konsumenter installerar reklamblockerare, ”Nej tack”-skyltar och liknande, är det kanske dags för oss i branschen att inte bara göra bra reklam, utan också argumentera lite mer för allt det som faktiskt är bra med reklam.

Mats Rönne
Mätexpert och fd. styrelseordförande Sveriges Annonsörer
mats@pyramid.se

Publicerad i Sveriges Annonsörer |

De tre viktigaste bokstäverna för marknadskommunikation

19 Dec
19 december, 2016

Så här års är det rätt naturligt att frågan om marknadsföringseffekter ligger högt på agendan hos många marknadschefer. Det har nyss varit prisutdelning i 100-wattaren och i de flesta företag är det dags att stänga nästa års budget. I många budgetdiskussioner kan jag därför föreställa mig att frågan om ”vad ger kampanjerna för ROI?” har dykt upp.

Frågan verkar både rimlig och viktig. Men det där med ROI och Return on Investment är inte bara svårare än det verkar vid en första anblick. Faktum är att själva resonemanget kan vara bland det mest lönsamhetsstörande du som marknadsförare kan syssla med.

Ja du läste rätt. Lönsamhetsstörande.

Det finns olika sätt att mäta en kampanjs ROI, men låt oss göra det enkelt för oss: Insatsen är den investering vi gör i marknadskommunikation: media, byråarvoden och produktionskostnader. Och resultatet är den försäljningseffekt som marknadskommunikationen skapar, i form av merförsäljning jämfört med motsvarande period föregående år.

Med hög ROI får vi en kampanj där försäljningsökningen mer än betalar för de samlade kostnaderna för marknadskommunikationsinsatserna. Både VD, ekonomichef och marknadschef borde därmed vara riktigt nöjda. Och det är de troligtvis, åtminstone till en början.

Men om de räknar lite mer blir bilden en annan. Faktum är att alltför stor fokus på kampanj-ROI står i direkt motsats till lönsam tillväxt. Premierar man snabb försäljningsökning ligger det nästan alltid någon form av erbjudande i potten. Köp 2, betala för 3. En månad gratis. Var med och tävla. Bra för försäljningsintäkten, men klart skadligt för marginalen – i alla fall på kort sikt.

Vissa menar att marginalen får vi tillbaka när de som köpt vårt varumärke ska handla igen, och då köper till fullt pris och utan incitament. Felet med det argumentet är att vi klart överskattar kundens varumärkeslojalitet. Andrew Ehrenberg sa t.ex. ”dina kunder är kunder till andra varumärken som den här gången råkade köpa din produkt” och Byron Sharp (och andra) har fortsatt att visa att förhoppningen om lojala kunder är klart överskattad.

Tidigare i höstas skrev jag på Sveriges Annonsörers forum om skillnaden mellan kortsiktiga och långsiktiga marknadskommunikationseffekter, och refererade till de rapporter (här och här) som Les Binet och Peter Field tagit fram för engelska IPA. För några veckor sedan var det en stor effektvecka i London, och i samband med denna så presenterade Les och Peter en liten försmak på en tredje studie som kommer i vår.

Hela deras presentation finns att se här. Den tar en dryg timme, men det är troligen en av de mest givande timmarna rent yrkesmässigt för alla som arbetar med marknadskommunikation. Inte minst om du vill diskutera effekter och budget med din VD eller ekonomichef.

Förutom diskussionen om kampanj-ROI och de negativa effekter detta mått har på lönsamhet över tid finns det flera andra viktiga slutsatser i presentationen. Jag har valt att lyfta fram två av dem som avslutning – och något för dig att ta med till 2017:

Tvärt emot vad många tror har betydelsen av köpta medier ökat för att skapa lönsam marknadskommunikation. Egna kanaler, content marketing, sociala medier och viral spridning i all ära, men ska det hända något så visar Les och Peters studier att det krävs medieinvesteringar. Sedan kan dessa generera spridning via sociala medier och egna kanaler för större utväxling, men utan investeringen i köpta medier kommer inte den effekten.

Sist men inte minst, de tre viktigaste bokstäverna för framgångsrik och lönsam marknadskommunikation. ”Money talks” heter det, och så är det även inom marknadsföring. En av de starkaste korrelationerna för lönsam tillväxt när det gäller marknadskommunikation handlar om Share of Voice, SOV. Och framför allt då att investera i marknadskommunikation på en nivå som ligger högre än vad som marknadsandelen motiverar. Prioriterar du dessutom relevanta kreativa idéer finns det stor chans att du får in en extra lönsamhetsväxel i din kommunikation.

Samtidigt så berättade jag i höstas att Peter Field visat att ”hävstångsvärdet” i kreativt belönade kampanjer avtagit de senaste åren. En stor anledning till detta är dock att en större andel av kampanjinvesteringen läggs på kortsiktiga insatser som sänker marginalen. Däremot visar Peter och Les i stället nu i sin presentation att effekten av att investera i en hög SOV, och framför allt i högre SOV än företagets marknadsandel, har ökat signifikant.

Sens moral, vill du bli framgångsrik på marknaden bör du förklara för din ledningsgrupp att du behöver större budget nästa år. Med högre SOV och relevanta kreativa idéer ökar chansen till lönsam och långsiktig tillväxt. Med andra ord, om du inte redan skrivit din önskelista vet du vilka tre bokstäver som bör stå överst på listan på saker du önskar av tomten.

Ha en riktigt God och Effektiv Jul!

Mats Rönne

Det är viktigare att utveckla uppfattningen än att utveckla produkten

26 Oct
26 oktober, 2016

Av: Mats Rönne

Under många år har vi levt med myten om den rationella människan, homo economicus. Vi har försökt konkurrera med rationella argument och med att utveckla produkter och tjänster som är snabbare, effektivare, drygare, kraftfullare och billigare än konkurrenterna. Men ofta med enbart begränsad framgång.

Vad är då alternativet? Vi vet idag, från t.ex. Daniel Kahnemans Tänka snabbt och långsamt och liknande, att nästan alla våra beslut baseras på emotionella och subjektiva faktirer och ”undermedvetna” beslutsvägar. I stället för ett enbart fokusera på att göra produkten bättre finns det mycket att vinna på att fokusera på att utveckla hur produkten uppfattas. Med andra ord, det är ofta viktigare att fundera på hur vi ska nå mottagarens underliggande subjektiva värderingar och emotionella prioriteringar och utveckla deras uppfattning om oss och vår produkt, än att utveckla produkten i sig.

Ett bra exempel på detta är Coca-Cola, ett av världens framgångsrikaste varumärken. Om man skulle vilja utmana Coca-Cola, hur skulle man i så fall göra? Det rationella sättet borde vara att göra en bättre produkt som kostade mindre, eftersom man därmed erbjuder ett högre värde för köparen. Således, ta fram en produkt som smakar bättre och kostar mindre, och erbjud den gärna i en större förpackning så att man som konsument får än mer för pengarna. Hittills har ingen lyckats med detta, trots att t.ex. Pepsi-Cola smakar bättre i blindtester.

Däremot finns det ett annat varumärke som på allvar börjar utmana Coca-Cola som världens värdefullaste alkoholfria dryckesvarumärke. I smaktester som gjorts blint har produkten fått några av de lägsta betyg som någonsin uppmätts inom dryckeskategorin. Den säljs i en betydligt mindre burk men kostar ändå mer än vanlig läsk. Och säljer mer – resultatet ger inte bara kunderna utan även tillverkaren vingar.

redbull

Hur kommer det sig? Logiken säger ju att en dyrare produkt som smakar betydligt sämre, eller t.o.m. smakar illa, inte skulle kunna konkurrera med ett framgångsrikt varumärke som Coca-Cola. Men vi är inte rationella och analytiskt logiska i våra beslut. I vårt undermedvetna skapar vi i stället outtalade tolkningar som t.ex. att ”eftersom den säljs i en så liten burk måste den ha betydligt större uppiggande effekt än andra drycker. Därför vågar man nog inte sälja den i normalstora burkar – tänk vad som skulle hända med folk då.” Effekten märks också från smaken. Medicin som kostar mer och smakar sämre har högre effekt än billiga och mer välsmakande preparat, och på samma sätt är det här. Vi intalar oss omedvetet att det finns en balans i det vi köper – antingen är det gott eller så är det effektivt, men inte båda samtidigt. Men genom att etablera varumärket Red Bull på ett sätt som gör att vi gillar det blir vi konsumenter också positivt inställda till innehållet och tolkar motsättningarna välvilligt.

Det finns mycket vi kan lära av Red Bulls sätt att etablera sin produkt i vårt undermedvetna? Vilken uppfattning vill du ha hos dina kunder? Vad gör du för att lyckas med det – där det operativa ordet är gör, inte säger?

Hur använder du ditt ursprung?

10 Oct
10 oktober, 2016

Av: Mats Rönne

Är du på hemmaplan vet dina mottagare vem du är och vad du står för. Men när du ska in på nya marknader finns det två saker din tilltänkte kund bedömer dig på. Långt innan ni träffats, och alldeles oavsett om du vill det eller ej så skapar din mottagare sig en uppfattning om dig utifrån två referensramar: 1) Vilken bransch är du verksamt i, och 2) Vilket land kommer du från?

När det gäller branschen finns det ”normer” som styr hur de flesta företag har betett sig och vilken typ av reklam man gjort. Det är bara att bläddra i en tidskrift eller besöka en mässa så är det lätt att se hur man visar upp sina pumpar, datorer eller IT-system med rätt likartade manér och bildlösningar. Här är valet följa John och bli en i flödet, eller sticka ut. Ett sätt att sticka ut utan att behöva leta efter särskiljande egenskaper är i många fall att använda sitt ursprung.

Tänk på hur företag beskrivs i affärsmedia. Scania är en svensk lastbilstillverkare, Lufthansa ett tyskt flygbolag och Apple är en amerikansk (eller kanske kalifornisk) tillverkare av konsumentelektronik. På samma sätt blir det för dig, i dina mottagares medvetande. Redan där skapas ett antal spontana associationer och omedvetna förväntningar på företaget, och vad man tror att ni är bra på – eller är tveksamma till. Branschtillhörigheten skapar referensramen för vem eller vilka företaget jämförs med, och ursprungslandet gör att företagets önskade associationer blir mer eller mindre trovärdiga.

Alla positioneringsstrategier bygger på att hitta någon form av differentiering, alltså något som gör varumärket annorlunda än konkurrenterna. Och eftersom det land företaget kommer från påverkar positioneringens trovärdighet är det naturligtvis tacksamt att ytterst få länder är så differentierade som Sverige.

Ja, du läste rätt. För trots att vi ofta talar om oss själva som ”landet lagom” är sanningen precis den motsatta; få länder i världen är så lite lagom som Sverige.

Redan på slutet av 1960-talet tog holländaren Geert Hofstede fram en modell för att jämföra nationella kulturer och ledningssätt. Även om hans första resultat byggde på en analys av enbart IBM-anställda har studien utvecklats under årens lopp. Ända sedan starten av mätningarna har Sverige varit ett av de mer extrema länderna när det gäller aspekter som låg ”Power Distance” (d.v.s. att vi har en kultur utan formella hierarkier) och extremt låg ”Masculinity” (vilket enkelt uttryckt innebär att män och kvinnor är mer lika i sina värderingar och beteenden i Sverige än i nästan något annat land). Och liknande resultat påträffas i många andra studier, bl.a. i World Values Survey som ofta används för att jämföra nationella kulturer med varandra.

Det viktiga i sammanhanget är inte om du och jag tycker att de här studierna – och andra – ger ”rätt” bild av Sverige. Det viktiga är att inse det faktum att ett företag eller en produkt som kommer från Sverige faktiskt representerar vissa tydliga möjliga konkurrensfördelar på en internationell marknad, enbart genom sitt ursprung. Få länder kommer så ofta högt på olika internationella rankinglistor som Sverige. Nu senast t.ex. i Reputation Institutes lista över länder med bäst rykte, d.v.s. bäst varumärke, där den blågula flaggan vajade högst av alla.

Svenska Institutet och Visit Sweden har under flera år på ett föredömligt sätt arbetat med att utveckla en samlad bild av vad varumärket Sverige representerar. Vill du inte läsa hela materialet kan man som sammanfattning säga att:

  • Sverige är ett progressivt land – utvecklingsinriktat, men med respekt för miljön och människans villkor.
  • Kärnvärdena som beskriver vad Sverige är och vill uppfattas som är öppenhet, nytänkande, omtänksamhet och äkthet.

Jag tror att du, och de flesta svenska företag, håller med om att dessa egenskaper stämmer rätt väl överens med vad man vill att det egna varumärket stå för. Vad kan då vi som arbetar med internationell marknadsföring dra för slutsatser av det här? Skall vi alla genast dekorera våra produkter, butiker och vår kommunikation med blågula flaggor? Skall vi engagera Zlatan eller Charlotte Kalla som ambassadörer, skall vi använda ABBA eller First Aid Kit som temamusik och servera gravlax på våra kundträffar?

Nej, riktigt så utstuderat behöver det nog inte bli. Men det finns uppenbara möjligheter med att koppla samman företaget med det svenska ursprunget. Och som jag ser det finns det två sätt att göra det:

  1. Explicit svenskhet: Sverige som ”budskap”. Ett par av de mest välkända exemplen på detta är IKEA, som i olika länder har använt budskap som ”Il sont fous ce suedois” och ”The impossible furnishing store from Sweden”; och Absolut, med ”Country of Sweden” i etiketten, se nedan. Och ingen har väl undgått Volvos Made by Sweden? En annan intressant variant på detta är att både H&M och Spotify använder svenskheten som argument när man ska rekrytera folk i USA, eftersom svenska företag erbjuder bättre semesterförmåner än de flesta amerikanska företag.absolut
  2. Implicit svenskhet: Sverige som ”reason to believe”. Många företag vill fokusera på aspekter som t.ex. miljömedvetenhet, bra på att lyssna på och samarbeta med kunderna, god funktionell/ergonomisk design, pålitlighet, öppenhet och ärlighet i affärsrelationen, o.s.v. och ser dessa som viktigare än var man kommer från. Men eftersom dessa värden och egenskaper de facto redan är sammankopplade med hur Sverige och svenskarna uppfattas i världen, är det faktiskt en fördel om den tilltänkte kunden förstår att företaget är svenskt. Det gör värdena mer trovärdiga och lättare att ta till sig. I stället för att prata explicit om Sverige kan man då i stället använda en svensk tonalitet och ett rent och avskalat bildspråk – i många internationella medier räcker detta långt för att skapa en unik identitet.

Vilken av de två vinklingarna ovan du väljer spelar ingen roll. Det viktiga är att inse att för de flesta företag, produkter och tjänster går det att skapa starka positioneringsstrategier som baseras på och utnyttjar det svenska ursprunget. Tyvärr upplever jag det som att många svenska företag mer eller mindre aktivt tonar ner sin svenskhet och försöker bli uppfattade som globala (eller kanske snarare ”transnationella”) organisationer. Men att vara utan tydligt ursprung innebär att man också riskerar att bli hemlös i de tilltänkta kundernas medvetande. Om mottagaren inte kan placera dig i en geografisk referensram är risken att bilden av dig blir otydlig, och chansen att komma ända fram till att få göra affär minskar.

Och varför försöka tvätta bort de egenskaper som faktiskt ger ditt varumärke och era produkter en genuin möjlighet till differentiering? Dessutom, kom ihåg att det inte handlar om var produkterna är tillverkade eller var ägaren är registrerad, utan var mottagaren anser att varumärket hör hemma. Apples telefoner tillverkas i Kina, men varumärket finns i Kalifornien. Och IKEA är så svenskt det kan bli, alldeles oavsett var ägarstiftelsen finns eller var Billy-bokhyllorna eller Lack-borden är producerade. Sverige representerar en unik positioneringsmöjlighet: Sverige innebär positiva associationer för många egenskaper, och där så inte är fallet är det i stället neutralt laddat.

Landet lagom är så långt från lagom du kan komma.

Om Mats Rönne
Mats har närmare 30 års erfarenhet av varumärken och marknadsföring och har bland annat varit varumärkeschef på Ericsson och Electrolux och marknadschef på Skanska. Mats var med och grundade 100-wattaren och har även varit ordförande för Sveriges Annonsörers styrelse. Sedan 2 år är Mats seniorkonsult på Pyramid med placering i Stockholm.