För varje år som går frapperas jag allt mer av principen om den goda cirkeln. Framgång föder framgång är ju ett gammalt ordspråk. Och ack vad sant det är. Om man har tur, eller rättare sagt skickligheten att hamna i den goda cirkeln så blir allt plötsligt så lätt. Ekonomin går bra, nya kunder står på kö, osv.
Hur gör man då för att hitta den goda cirkeln (för tyvärr så finns det också en ond)? Thomas Wallén, som är Tournament Director för Swedish Open, har en enkel förklaring till hur man på 10 år förvandlat tävlingen från katastrof till en exempellös framgång. Det är inte bara slutsålt på läktarna, spelarna på ATP-touren har röstat fram Båstad till årets bästa turnering – 7 år i rad!
Enligt Thomas är receptet enkelt. Locka bra spelare till turneringen, så blir media intresserade. Skriver media, så strömmar publiken till. Är läktarna fulla, blir turneringen intressant för sponsorerna. Sponsorerna betalar pengar som gör att man kan locka ännu bättre spelare och bjuda på ännu bättre evenemang. Och så går det runt, allt bättre och bättre.
Men om det är så självklart, varför följer inte alla framgångsreceptet? Svaret är tyvärr också enkelt tror jag. För att få igång den goda cirkeln måste man ta ett stort steg i en ny riktning, och börja göra saker annorlunda än man gör idag. Och stora steg innebär alltid en risk och kräver att man måste fatta avgörande beslut, t ex att lägga ner en del av företagets verksamhet eller satsa på marknadsföring trots att konkurrenterna inte gör det.
Allt som har med risk att göra får många företag att stanna upp, och man glömmer helt bort att risk = möjlighet. Istället för fånga möjligheter genom snabba beslut, fattade med omdöme och mage, gömmer man sig bakom utredningar och kommittéer. Allt blir utslätat och försenat – och den goda cirkeln har för länge sedan slutit sig.
Jack Welch, den legendariske chefen för General Electric definierade att framgångsrika organisationer behöver ”Head, Heart and Guts”. De flesta har intellekt och brinner för vad de gör. Men – No guts, No glory…
